African-American Realist Painter, 1859-1937 American painter. He was one of the foremost African American artists, achieving an international reputation in the early years of the 20th century for his religious paintings. The son of an African Methodist Episcopal bishop, he studied art with Thomas Eakins from 1880 to 1882 at the Pennsylvania Academy of the Fine Arts in Philadelphia. He then worked in Philadelphia and Atlanta, GA, where he ran a photography studio and taught at Clark College.  Related Paintings of Henry Ossawa Tanner :. | The Arch | Henry Ossawa Tanner, The Banjo Lesson, | The Raising of Lazarus | The first lesson | Gateway, Tangier |
Related Artists:
Thomas Birch
1779-1851 Thomas Birch Gallery American painter of English birth. He was one of the most important American landscape and marine painters of the early 19th century. He moved to America in 1794 with his father William Birch (1755-1834), a painter and engraver from whom he received his artistic training. The family settled in Philadelphia, where William, armed with letters of introduction from Benjamin West to leading citizens of that city, became a drawing-master. Early in their American careers both Birches executed cityscapes, several of which were engraved. Thomas contributed a number of compositions to The City of Philadelphia in the State of Pennsylvania, North America, as it Appeared in the Year 1800 (1800), a series of views conceived by the elder Birch in obvious imitation of comparable British productions. An English sensibility is also apparent in the many paintings of country estates executed by father and son in the early 19th century (e.g. Eaglesfield, 1808; priv. col.). These compositions, along with such portrayals of important public edifices in and near Philadelphia as Fairmount Waterworks (1821; Philadelphia, PA Acad. F.A.), emphasize the cultural progress and commercial prosperity of the young United States as well as its almost Edenic natural beauty. Birch is also known for his representations of winter landscapes.
Sebastian Stosskopff
1597-1657
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.